Släktet Stanhopea, tidigare känt som Ceratochilus, Stanhopeastrum, Gerlachia eller Tadeastrum, tillhör familjen Orchidaceae och beskrevs av William Jackson Hooker 1829, som namngav släktet till ära för den fjärde earl av Stanhope (Philip Henry Stanhope), ordförande för Medical-Botanical Society i London. Stanhopeas naturliga utbredningsområde inkluderar Mexiko, upp till nordvästra Argentina, i Central- och Sydamerika, där de bebor fuktiga skogar på höjder från havsnivå upp till över 5000 m.
De flesta arterna av Stanhopea blommar på sommaren och bara några under hösten. Blommorna, starkt doftande, har kort varaktighet, varar bara 3–4 dagar, och kommer vanligtvis fram genom den nedre delen av planteringskorgarna, vilket ger intrycket att växterna är upp och ner. Doften antyder kryddiga toner, och Stanhopea-arter är kända för upprepade blomningar flera gånger under året
Arter i Stanhopea-släktet har epifytisk tillväxt och är ibland terrestra. De har ovala pseudobulber med ett enda långt, elliptiskt blad som är placerat apikalt. I naturen växer luftroten hos arter i detta släkte ofta uppåt, vilket skapar en nästliknande formation där döda blad och damm samlas och därmed ger näring åt plantorna.
Krav på ljusintensitet för Stanhopea-arter ligger i området för starkt diffust ljus, cirka 25000–30000 lux, liknande arter i Cattleya-släktet, men undvik direkt solljus som kan orsaka allvarliga solbrännskador på bladen. Det är rekommenderat att ge extra skugga under sommaren när dagstemperaturerna överstiger 34 grader Celsius.
Tillväxttemperaturen, som speglar Stanhopea-arters ursprung från tropiska och subtropiska områden men också förekomst i höga bergsområden, ligger generellt i det låga temperaturintervallet. Vissa tropiska arter, som Stanhopea annulata, avicula, candida, cirrhata, ecornuta och grandiflora, kräver nattliga temperaturer över 18 °C för att blomningen ska lyckas. Som en generell regel kräver de flesta tropiska arter minimala nattliga temperaturer på 12 °C. Högre temperaturer kan nå upp till 30–35 °C utan att orsaka särskilda problem i odlingen av dessa arter.
Orkidéen Stanhopea kräver generellt en hög luftfuktighetsnivå året runt, varför frekventa sprayningar rekommenderas under sommaren. På grund av den höga fuktighetsnivån som dessa arter kräver rekommenderas god ventilation för att förebygga utveckling av svamp- och bakteriesjukdomar.
Det idealiska odlingssättet för orkidéen Stanhopea innebär att placera plantorna i en trådkorg med stora hål, minst 1 cm i diameter, som tillåter de hängande blommorna att tränga igenom botten av odlingskärlet. Träkorgar och standardkrukor kan hindra detta, vilket leder till misslyckanden vid blomning. Som substrat kan kokosfiber, medel- till finmald tallbark, helst blandat med sphagnum-mossa, perlit eller Osmunda ormfiber användas för att säkerställa en lucker, luftig, lätt odlingsmiljö med mycket låg packning och stark dränering. De mest imponerande blomningarna uppnås från stora, kraftiga exemplar, varför överdriven delning av arter i Stanhopea-släktet inte rekommenderas.
Ompotting sker med låg frekvens, ungefär vart tredje år, och undviks vanligtvis eftersom det kan fördröja blomningen med upp till 12 månader. Den idealiska tiden för denna åtgärd är sommaren, direkt efter blomningen.
Bevattning kan ske 2–3 gånger per vecka under den varma säsongen (temperatur-fuktighetsförhållandet övervakas), och kompletteras med dagliga sprayningar under mycket varma perioder för att säkerställa konstant fuktighet. Under den kalla perioden undviks bevattning av bladen eftersom detta kan leda till bakteriefläckar på bladen. För arter från Centralamerika får substratet aldrig torka ut helt under vintern eftersom växterna är mycket känsliga för saltansamlingar i substratet. Vissa arter, som Stanhopea hernandezii, insignis, jenischiana, leitzei, maculosa och martiana, kommer från områden med torra vintrar, varför det rekommenderas att minska bevattningen och ge hög ljusnivå under vintern. För dessa arter återgår man till normal bevattningsschema när nya tillväxter märks på våren.
Gödning utförs med regelbundna intervaller, med en utspädning på 25 % av den rekommenderade dosen på förpackningen, varannan vecka. För växter odlade i bark används en formel på 30 – 10 – 10, rik på kväve, alternerande med en balanserad formel på 20 – 20 – 20. Under blomningssäsongen används en formel på 10 – 30 – 20 för att stimulera blomningen.
Orkidéen Stanhopea kräver ingen viloperiod för att stimulera blomningen, och ingen vila under vintern. Misslyckade blomningar beror oftast på otillräcklig bevattning under sommaren, små temperaturvariationer från dag till natt på våren, eller för låg luftfuktighet.
Vill du se fler artiklar och samla mer kunskap? Denna artikel erbjuds gratis, men du kan stödja secretgarden.ro med en recension här:
Google: Recension på Google
Facebook: Recension på Facebook