Innehåll
Om Stanhopea
Stanhopea är ett släkte i familjen Orchidaceae, beskrivet av William Jackson Hooker 1829 och uppkallat efter den fjärde earl av Stanhope. I litteraturen förekommer även äldre namn som Ceratochilus, Stanhopeastrum, Gerlachia eller Tadeastrum. Det naturliga utbredningsområdet sträcker sig från Mexiko till nordvästra Argentina, i Central- och Sydamerika, i fuktiga skogar från havsnivå upp till mycket höga höjder (i vissa källor över 3000-5000 m, beroende på art).
Växten är vanligtvis epifytisk, ibland marklevande. Pseudobulberna är ovala med ett enda långt, elliptiskt blad som sitter i toppen. I naturen kan de luftiga rötterna växa uppåt och bilda ett bo där döda blad och växtrester samlas – en naturlig näringskälla.
Upptäck vår samling av orkidéer
Blommor, doft, odlingskorg
De flesta arter blommar främst på sommaren; vissa även på hösten. Blommorna är starkt kryddigt doftande (kryddiga nyanser), men ibland kortlivade: vanligtvis 3-4 dagar. Stjälken kommer ofta ut genom undersidan av odlingskorgen, så växten ser ut att vara upp och ner om den placeras i en vanlig kruka. Utan stora hål vid basen eller sidan har blommorna ingenstans att komma ut och kan gå förlorade i substratet.
Stanhopea kan blomma flera gånger per år om växten är kraftig och förhållandena är goda. De vackraste blomningarna sker på stora exemplar som inte delats upp för mycket.
Stanhopea – hängande blommor med stark doft.
Kulturpunkter
Temperatur, ljus, vattning och gödsling nedan är ungefärliga värden. Tropiska låglandsarter och bergsarter kräver inte exakt samma nattminimum. Observera ny tillväxt, blad och korgens vikt innan du vattnar.
Ljus, temperatur, luftfuktighet
Ljus. Diffust men starkt: ungefär 25000-30000 lux, i Cattleya-zonen, utan direkt solljus på bladen efter lunch. Direkt solljus orsakar svåra brännskador på bladen. På sommaren, när temperaturen överstiger cirka 34°C, ge skugga och extra dimning.
Temperatur. Släktet kombinerar tropiska ursprung med bergsarter, så många trivs med svalare nätter än en klassisk Phalaenopsis. Som en generell riktlinje kräver de flesta tropiska arter nattminimun på cirka 12°C. Vissa endemiska arter från mycket varma områden (S. annulata, avicula, candida, cirrhata, ecornuta, grandiflora) föredrar nätter över 18°C för att blomma bra. På dagen kan temperaturen stiga till 30-35°C om det finns fuktighet och ventilation.
Luftfuktighet och ventilation. Hög luftfuktighet året runt; på sommaren hjälper frekventa dimningar i odlingsområdet, inte nödvändigtvis stillastående vatten på bladen på kvällen. Vid hög luftfuktighet är god ventilation obligatoriskt, annars uppstår svamp- och bakterieproblem.
Korg, substrat, omplantering
Behållare. Idealisk: trådkorg (eller liknande) med hål på minst cirka 1 cm, så blomstjälkarna kan passera genom botten. Stängda trälådor och vanliga krukor blockerar ofta synlig blomning.
Substrat. Poröst, lätt, svårt att komprimera, med god dränering: kokosfiber, medel-fin tallbark blandad med sphagnum, perlit eller osmunda-fibrer. Från butik är en bra utgångspunkt Substrat Cattleya / Brassavola / Coelogyne (passande granulering, luftigt); du kan justera fukthållningen med lite sphagnum om substratet torkar för snabbt.
Delning och omplantering. Dela inte för mycket. De bästa blomningarna sker på stora exemplar som får bilda kraftiga grupper. Omplantera sällan, ungefär vart tredje år; frekventa och aggressiva flyttar kan fördröja blomningen upp till 12 månader. Bra tidpunkt: sommaren, direkt efter blomning.
Vattning och gödsling
Vattning. Under varma säsongen, ungefär 2-3 gånger i veckan, beroende på temperatur och hur snabbt substratet i korgen torkar. Under mycket varma perioder kan du komplettera med dagliga dimningar. På vintern, undvik att vattna bladen på kvällen: risken för fläckar och svamp-/bakterieinfektioner ökar.
För många arter från Centralamerika, låt inte substratet torka helt på vintern; de är känsliga för saltansamling. Andra arter med torrare vintrar i sin naturliga miljö (S. hernandezii, insignis, jenischiana, leitzei, maculosa, martiana) kräver mindre vattning på vintern och gott ljus; återgå till normal rytm när ny tillväxt kommer på våren.
Gödsling. Regelbundet, utspädd: ungefär 25 % av dosen på etiketten, cirka varannan vecka. På bark används ofta en kväverikare formula (t.ex. 30-10-10) alternerande med en balanserad (t.ex. 20-20-20). Mot blomningssäsongen går många odlare över till en fosforrikare formula (t.ex. 10-30-20). Vattna substratet innan gödsling för att undvika rotskador.
Stanhopea behöver inte en klassisk viloperiod för att blomma. Om inga blommor kommer är vanliga orsaker: otillräcklig vattning på sommaren, små skillnader dag/natt på våren eller för låg luftfuktighet.
Vanliga frågor
Varför ser jag inga blommor trots att växten verkar frisk?
Kontrollera behållaren. Om det är en sluten kruka kan stjälkarna växa nedåt och fastna, utan någonstans att komma ut. Byt till en korg med stora hål i botten.
Hur lång är blomningstiden?
Kort till medellång: vanligtvis 3-4 dagar, med vissa undantag. Kompensationen är doften och möjligheten till flera blomningsvågor per år.
Måste jag dela den varje år?
Nej. Frekvent delning fördröjer blomningen. Behåll större växter om utrymmet tillåter.
Denna guide erbjuds gratis. Du kan stödja secretgarden.ro genom att välja en växt från orkidésamlingen.