Doftande pelargoner - myggavvisande - skötselguide

Muscate parfumate - antitantari - ghid de ingrijire

Växter som är särskilt attraktiva på grund av den speciella doften från bladen och deras unika utseende, som kan odlas framgångsrikt både inomhus året runt och i trädgårdar eller på terrasser från mars–april till oktober. Doftpelargoner är kanske mest kända för sorten med citron-doft, med insektsavvisande egenskaper, särskilt mot mygg.

De flesta sorter som finns i trädgårdsodling är hybrider där en av föräldrasorterna är Pelargonium graveolens, en sydafrikansk art med ursprung i Kapprovinsen och de norra provinserna i Sydafrika, Zimbabwe och Moçambique. Tillsammans med denna art används andra taxon i skapandet av dessa hybrider, representerade av Pelargonium crispum, P. tomentosum, P. capitatum och P. radens.

Det fullständiga utbudet av pelargoner från Secret Garden finns här (link).

Odlingen av doftpelargoner började i Europa på 1700-talet, när de första plantorna anlände till England, där man började skapa hybrider, ursprungligen odlade för blommorna. Med tiden fångades dock odlarens intresse av doftande blad, vilket blev mycket viktigare än blomfärgen och blomans anatomi. Således blev doftpelargoner mycket uppskattade och tilldelades de bästa platserna i slott och herrgårdar, där de spred sin doft och täckte över obehagliga lukter i hemmen, och blev därmed den första typen av inomhusdoftspridare, vilket gjorde deras närvaro i adelshem snabbt till en nödvändighet. Allteftersom deras odling utvecklades och förbättrades blev doftpelargoner även tillgängliga för lägre samhällsklasser och blev några av de mest älskade krukväxterna.

När det gäller odling och skötsel är doftpelargoner kanske bland de lättaste krukväxterna, och de kan med framgång kröna även nybörjarens första trädgårdsförsök.

Tål extremt bra torka och behöver vanligtvis vattnas en gång i veckan genom att krukan sänks ner i vatten, vilket sedan tillåter överskottsvatten att rinna av. Nästa vattning rekommenderas först när substratet har torkat avsevärt. Under vinterperioden minskas vattningen avsevärt, och vatten ges endast för att hålla substratet fuktigt.

Doftpelargoner älskar starkt ljus, även under vintern när de odlas inomhus. Om de planteras i trädgården räcker några timmars direkt solljus för optimal tillväxt, eftersom växterna inte uppskattar överdriven ljusexponering under hela dagen. Vid placering i trädgården bör platser som blir för varma undvikas, och den optimala temperaturintervallet för deras tillväxt är 16–25 ℃.

För gödsling används balanserade formuleringar med månadsvis applicering, men gödselkoncentrationen ska reduceras till 50 % av tillverkarens rekommenderade dos.

Det imponerande med doftpelargoner är den enorma variationen i bladform och färg, vilket ofta underlättar identifiering av sorter även utan blommor. Om vi uppskattar att denna mångfald i former och färger också speglas i de starka dofterna, som varierar från citrus (citron, apelsin), ros, kanel, äpple, mynta till till och med mer ovanliga dofter som choklad eller cola, är det lätt att förstå varför varje växtentusiast bör ha åtminstone några exemplar i sin samling. Utöver det estetiska värdet och den speciella doften utmärker sig doftpelargoner också genom praktiska, medicinska eller kosmetiska egenskaper tack vare de flyktiga oljorna i bladens hår. Att röra vid eller till och med applicera bladen direkt på huden genom gnuggning frigör oljorna på huden, vilket överför både doften och dess lugnande och insektsavvisande egenskaper. Eftersom bladen på dessa växter även används för att smaksätta drycker, godis, bakverk, marmelader och sylt, lånar de ofta ut sina antibakteriella och antiinflammatoriska egenskaper till dessa produkter. Bladen från doftpelargoner används ofta för att lindra hosta.

Släktnamnet (Pelargonium), som betyder stork i rock (pelargos), syftar på fruktens form, som antikens folk liknade vid en storks näbb. Artnamnet, graveolens, hänvisar till den starka doften från bladen.

De kända dofthybriderna hittills är följande:

P. 'Graveolens' (eller Pelargonium graveolens hort.) - en sort med rosdoft, troligen en hybrid mellan P. graveolens och P. radens eller P. capitatum. Denna kultivar identifieras ofta felaktigt som den botaniska arten Pelargonium graveolens. Den huvudsakliga skillnaden mellan arten och denna kultivar är graden av delning av bladskaften. Den botaniska arten har 5 bladflikar, medan kultivaren har 10.
P. 'Citrosum' – en kultivar av doftpelargon med citrusdoft, av citronsyra, liknande P. 'Graveolens', med välkända insektsavvisande egenskaper och särskilt uppskattad för att hålla mygg borta. Även om det cirkulerar rykten om att denna planta skulle vara genetiskt modifierad genom insättning av gener från arten Cymbopogon citratus (citronella), är detta mycket osannolikt och snarare en "urban legend".
P. 'Cinnamon Rose' – en sort av P. graveolens med kaneldoft.
P. 'Dr Westerlund' – en hybrid av P. graveolens med doft av citron och ros, mycket lik P. 'Graveolens'.
P. 'Graveolens Bontrosai' – en genetiskt modifierad hybrid av P. graveolens, med små och bakåtböjda blad, frekvent blomning där blommorna inte öppnas helt. I USA är den känd som P. 'Colocho'.
P. 'Grey Lady Plymouth' – hybrid med doft av citron och ros, liknande P. 'Lady Plymouth', men med grågrönaktiga blad som ger en imponerande kontrast i en bädd eller i en kruka med flera doftpelargonvarianter.
P. 'Lady Plymouth' – en dominerande doft av mynta och svag ros, taxonet visar starka likheter med P. graveolens, och är populär tack vare sin mintiga doft, som är en hybrid av P. radens.
P. 'Lara Starshine' – kultivar av P. graveolens, med doft av citron och ros, liknande P. 'Graveolens' men med en mycket intensivare citrusdoft och blommor i rosa-rödaktig färg – odlad av den australiska trädgårdsmästaren Cliff Blackman.
P. 'Lucaeflora' – Den starka doften av ros, som i denna hybrid av P. graveolens inte åtföljs av en citrusdoft, samt likheten snarare med den botaniska arten än med andra hortikulturella sorter gör att denna taxon klättrar till toppen av samlarnas favoriter.
P. × melissinum – en pelargon med doft av Melissa officinalis (citronmeliss), är en hybrid mellan P. crispum och P. graveolens.
P. 'Mint Rose' – doften kombinerar noter av ros och mynta i denna hybrid av P. graveolens som är mycket lik P. 'Lady Plymouth' men utan den välkända brokigheten och utan dess citrondoft.
P. 'Secret Love' – en ovanlig doft av eukalyptus, är det starkaste argumentet för att välja denna hybrid av P. graveolens som har blommor i blekrosa färg.
P. 'Van Leeni' – en hybrid med doft av citron och ros från P. graveolens, liknande P. 'Graveolens' och P. 'Dr Westerland'.