Växter som är särskilt attraktiva på grund av den speciella doften från bladen och deras unika utseende, som kan odlas framgångsrikt både inomhus året runt och i trädgårdar eller på terrasser från mars–april till oktober. Doftpelargoner är kanske mest kända för sorten med citron-doft, med insektsavvisande egenskaper, särskilt mot mygg.
De flesta sorter som finns inom trädgårdskulturen är hybrider där en av föräldrasorterna är Pelargonium graveolens, en sydafrikansk art med ursprung i Kapprovinsen och de norra provinserna i Sydafrika, Zimbabwe och Moçambique. Tillsammans med denna art används andra taxon i skapandet av dessa hybrider, representerade av Pelargonium crispum, P. tomentosum, P. capitatum och P. radens.
Det fullständiga utbudet av pelargoner från Secret Garden finns här (link).
Odlingen av doftpelargoner inleddes i Europa på 1700-talet, när de första plantorna kom till England, där skapandet av hybrider startade, ursprungligen odlade för blommorna. Med tiden fångades dock odlarens intresse av doften från bladen, vilket blev mycket viktigare än blomfärgen och blomans anatom. Således blev doftpelargoner mycket uppskattade och tilldelades de bästa platserna i slott och herrgårdar, där de spred sin doft och täckte över obehagliga lukter i bostäder, och utgjorde därmed den första typen av inomhusdoftspridare, vilket gjorde deras närvaro i adelsmännens hem snabbt till ett måste. Allteftersom deras odling utvecklades och förbättrades blev doftpelargoner även tillgängliga för lägre samhällsklasser och blev några av de mest älskade krukväxterna.
När det gäller odling och skötsel är doftande pelargoner kanske bland de lättaste krukväxterna och kan med framgång kröna även nybörjarens första trädgårdsinsatser.
De tål torka mycket bra och behöver vanligtvis vattnas en gång i veckan genom att krukan sänks ner i vatten, vilket sedan får rinna av. Nästa vattning rekommenderas först när substratet har torkat avsevärt. Under vintern minskas vattningen kraftigt, och vatten ges endast för att hålla substratet fuktigt.
Doftande pelargoner älskar starkt ljus, även under vintern när de odlas inomhus. Om de planteras i trädgården räcker några timmars direkt solljus för optimal tillväxt, eftersom växterna inte uppskattar överexponering för ljusstrålning under hela dagen. Vid placering i trädgården bör platser som blir alltför varma undvikas, och den optimala temperaturintervallet för deras tillväxt är 16–25 ℃.
För gödsling används balanserade formuleringar med månadsvis tillförsel, men gödselkoncentrationen ska reduceras till 50 % av tillverkarens rekommenderade dos.
Det som imponerar mest med de doftande Pelargonium-sorterna är den enorma variationen i bladform och färg, vilket ofta underlättar identifieringen av sorterna även utan blommor. Om vi uppskattar att denna mångfald av former och färger också återspeglas i de starka dofterna, som varierar från citrus (citron, apelsin), ros, kanel, äpple, mynta till mer ovanliga aromer som choklad eller cola, är det lätt att förstå varför varje växtentusiast bör ha åtminstone några exemplar i sin samling. Utöver det estetiska värdet och den speciella doften utmärker sig de doftande pelargonerna också genom praktiska, medicinska eller kosmetiska egenskaper tack vare de flyktiga oljorna i bladskaften. Att röra vid eller till och med applicera bladen direkt på huden genom gnuggning frigör oljorna på huden och överför med doften även lugnande och insektsavvisande egenskaper. Eftersom bladen på dessa växter även används för att smaksätta drycker, sötsaker, bakverk, marmelader och sylt, lånar de ofta ut sina antibakteriella och antiinflammatoriska egenskaper till dessa produkter. Bladen från doftande pelargoner används ofta för att lindra hosta.
Släktnamnet (Pelargonium), som betyder "stork i rock" (pelargos), syftar på fruktens form, som antikens folk liknade vid en storks näbb. Artnamnet, graveolens, hänvisar till den starka doften av bladen.
De doftande hybrider som är kända hittills är följande:
- P. "Graveolens" (eller Pelargonium graveolens hort.) – en sort med rosdoft, troligen en hybrid mellan P. graveolens och P. radens eller P. capitatum. Denna sort identifieras ofta felaktigt som den botaniska arten Pelargonium graveolens. Den huvudsakliga skillnaden mellan arten och denna sort är graden av delning av bladskaften. Den botaniska arten har 5 bladflikar, medan sorten har 10.
- P. "Citrosum" – en doftpelargon med citrus- och citronmelissdoft, lik P. "Graveolens", känd för sina insektsavvisande egenskaper och särskilt uppskattad för att hålla mygg borta. Även om det cirkulerar rykten om att denna planta skulle vara genetiskt modifierad genom insättning av gener från arten Cymbopogon citratus (citronella), är detta mycket osannolikt och snarare en "urban legend".
- P. "Cinnamon Rose" – en variant av P. graveolens med kaneldoft.
- P. "Dr Westerlund" – en hybrid av P. graveolens med doft av citron och ros, mycket lik P. "Graveolens".
- P. "Graveolens Bontrosai" – en genetiskt modifierad hybrid av P. graveolens, med små och bakåtvända blad, frekvent blomning där blommorna inte öppnas helt. I USA är den känd som P. "Colocho".
- P. "Grey Lady Plymouth" – hybrid med doft av citron och ros, lik P. "Lady Plymouth", men med grågröna blad som ger en imponerande kontrast i en bädd eller i en kruka odlad med flera doftpelargonvarianter.
- P. "Lady Plymouth" – en dominerande doft av mynta och svag ros, taxonet visar starka likheter med P. graveolens, och är populärt tack vare den mintiga doften, som är en hybrid av P. radens.
- P. 'Lara Starshine' – en sort av P. graveolens, med doft av citron och ros, liknande P. 'Graveolens' men med en mycket starkare citrusdoft och med blommor i rosa-röd färg, odlades av den australiska trädgårdsmästaren Cliff Blackman.
- P. 'Lucaeflora' – Den starka doften av ros, som i denna hybrid av P. graveolens inte åtföljs av citrusdoft, samt likheten mer med den botaniska arten än med andra hortikulturella sorter gör att denna taxon klättrar till toppen av samlarnas favoriter.
- P. × melissinum – en pelargon med doft av Melissa officinalis (citronmeliss), är en hybrid mellan P. crispum och P. graveolens.
- P. 'Mint Rose' – doften kombinerar noter av ros och mynta i denna hybrid av P. graveolens som är mycket lik P. 'Lady Plymouth' men utan den välkända brokigheten och utan dess citrondoft.
- P. 'Secret Love' – en ovanlig doft av eukalyptus, är det avgörande argumentet för att välja denna hybrid av P. graveolens som har blommor i blekrosa färg.
- P. 'Van Leeni' – en hybrid med doft av citron och ros från P. graveolens, liknande P. 'Graveolens' och P. 'Dr Westerland'.
Vill du se fler artiklar och samla mer kunskap? Denna artikel erbjuds gratis, men du kan stödja secretgarden.ro cu o recenzie aici:
Google: Recension på Google
Facebook: Recension på Facebook