Släktet Miltonia, vars representanter har flera blommor på varje stjälk, med spektakulär form och färg som påminner om penséer målade med akvarellteknik, stora i storlek och generellt starkt doftande med en kraftfull doft av rosor och citrus, beskrevs ursprungligen av John Lindley 1837.
Arterna i släktet Miltonia kommer från södra och centrala Brasilien till Argentina. Även om representanter för detta släkte har starka likheter med de i släktet Miltoniopsis, är skillnaden i deras odling preferensen för varm klimat hos arterna i släktet Miltonia, som är ursprungliga från Brasilien, i motsats till preferensen för svalare klimat hos arterna i släktet Miltoniopsis, som kommer från Colombia, Ecuador och Peru.
Arterna i släktet Miltonia har en relativt medelstor till stor storlek jämfört med andra orkidéer, ofta upp till 50-60 cm i höjd. Deras blommor liknar starkt Odontoglossum, men med mycket enklare former på läppens form. Dessutom är de doftande och kan nå diametrar på upp till 10 cm. Den allmänna färgskalan har en bakgrund med gula nyanser med bruna kanter eller tvärtom, vit med violetta eller lavendelfärgade övergångar. Arterna i släktet Miltonia skiljer sig anatomiskt genom antalet blad per pseudobulb, två, medan släktet Miltoniopsis har endast ett blad per pseudobulb.
På grund av heterogeniteten i detta släkte har varje art mer eller mindre distinkta egenskaper, vilket också återspeglas i odlingsförhållandena som en ekologisk anpassning till ursprungsområdena. Vissa arter är relativt svåra att odla, medan andra lätt kan rekommenderas till nybörjare, i vilket fall vi kan föreslå att välja en hybrid eftersom dessa har en högre motståndskraft mot miljövariationer.
Blomstjälkarna är slanka och vanligtvis böjda, med livfulla färger som sträcker sig från nyanser av rött, rosa, vitt, med fläckar i övergångar som kan inkludera en mängd gula och orange nyanser. Blommornas varaktighet är generellt relativt kort, men utifrån egen erfarenhet kan vi intyga fall av exemplar i släktet som behållit sina doftande blommor i över 30 dagar.
Blomningssäsongen för Miltonia-arter är våren, även om Miltonia spectabilis och dess hybrider blommar främst på hösten, och Miltonia schroederiana både på våren och sommaren. Den totala livslängden för blommorna på ett exemplar är 2 – 3 månader, med tanke på att blommorna tenderar att öppnas successivt, inte samtidigt. Ett undantag från denna regel är dock Miltonia warscewiczii, där blomningen kan börja på våren och avslutas på hösten året därpå.
När det gäller ljusintensitet är Miltonia-arter inte kräsna och kan odlas både i starkt ljus och delvis skugga. Södra och västra lägen föredras, förutsatt att direkt ljus inte skadar växterna, utan filtreras i förväg med hjälp av ett draperi eller andra växter.
Arterna i släktet trivs bäst vid måttliga temperaturer, med dagstemperaturer på 21 – 26 ℃ och nattliga minimum på 18 – 21 ℃.
Fuktigheten som krävs för att framgångsrikt odla Miltonia-arter ligger mellan 60 – 80 %, arter som föredrar svala klimat tål sällan temperaturer över 30℃. Om det inte är möjligt att undvika höga temperaturer kan man med lika stor framgång välja att öka luftfuktigheten i proportion till temperaturökningen, eftersom hög luftfuktighet å ena sidan bidrar till effektiv hantering av värmestress, och å andra sidan leder vattenavdunstning implicit till en sänkning av temperaturen i växtvävnaderna. I detta fall bör den rekommenderade fuktigheten för att odla arter från svala klimat i varma områden ligga mellan 80 – 90 %, och man kan använda luftfuktare, vattenskålar eller oglaserad fuktig keramik för detta ändamål. Samtidigt ska ökad fuktighet och temperatur åtföljas av tillräcklig ventilation för att underlätta evapotranspiration och förebygga svampsjukdomar.
Substratet som rekommenderas för odling av Miltonia-arter består av bark med liten kaliber, blandat med sphagnum-mossa och perlit eller pimpsten. På grund av den höga fuktigheten i odlingsmiljön och den snabba nedbrytningen rekommenderas att byta substratet efter 1–2 år. Den rekommenderade tiden för omplantering är direkt efter blomningen och fram till dess att nya skott utvecklas, när dessa når en storlek på 5 cm och börjar utveckla egna rötter. Omplantering under heta sommardagar avråds starkt eftersom det kan stoppa blomningen under långa perioder.
Vattning anses av de flesta entusiaster vara den mest känsliga och kontroversiella aspekten när det gäller odling av Miltonia-arter. Under tillväxtsäsongen kräver Miltonia frekvent och riklig vattning, men det är absolut nödvändigt att överskottsvattnet kan rinna bort utan att stanna kvar i odlingskärlen. Även om det rekommenderas och bör beaktas att substratet torkar upp mellan två vattningar, får det inte tillåtas torka helt, eftersom detta, särskilt under blomningssäsongen, oundvikligen leder till att blommorna faller av. Under sommaren rekommenderas att spraya växterna med vatten för att öka luftfuktigheten och samtidigt förebygga spindelkvalster och andra skadliga kvalster, men endast under den första delen av dagen för att tillåta vattnet att avdunsta innan kvällen när temperaturen sjunker.
Miltonia-arterna är mycket känsliga för röta och andra svampsjukdomar, och därför rekommenderas det, vid överdriven sprayning, att torka bladen med en servett, särskilt i bladvecken, 2–3 timmar efter behandlingen.
Fertilizarile se vor realiza in perioada de crestere la o concentratie de 30 – 35% din dozajul recomandat de producator, evitand concentratii mai ridicate, intrucat radacinile speciilor de Miltonia sunt extrem de susceptibile la arsuri chimice si putrezire.
Speciile de Miltonia necesita asigurarea unei perioade de repaus, pentru a beneficia de succes in reinflorire, aceasta incepand de regula imediat dupa maturarea noilor pseudobulbi (in general la inceputul toamnei), cand cresterile noi au egalat ca dimensiune plantele deja existente. Repausul va consta in reducerea temperaturii si a irigarii si sistarea completa a fertilizarii. Temperatura ideala in aceasta perioada va fi cuprinsa in intervalul 15 – 16℃ , iar udarile se vor efectua cel mult o data pe saptamana, cu cantitati reduse de apa. Dupa aparitia pedunculilor florali se va opta pentru oprirea perioadei de repaus, revenind la schema generala de udare, atat ca volum cat si ca frecventa, precum si la temperaturile curente de crestere, indicate anterior.
Dupa inflorire, se recomanda indepartarea pedunculilor florali si efectuarea transplantarilor, acolo unde este cazul, urmata de mentinerea plantelor fara apa pentru o perioada de timp, pentru a oferi o perioada de odihna si refacere ulterior infloririi abundente, insa si pentru a permite aclimatizarea dupa replantare. Exceptie in acest caz face specia Miltonia warscewiczii, la care nu se va opta pentru indepartarea pedunculilor florali, ci doar a florilor, intrucat aceasta specie va produce in mod repetat pedunculi noi laterali, din cei deja existenti, iar acestia vor inflori la randul lor, fara a fi necesara asigurarea unei perioade de repaus.
Vill du se fler artiklar och samla mer kunskap? Denna artikel erbjuds gratis, men du kan stödja secretgarden.ro med en recension här:
Google: Recension på Google
Facebook: Recension på Facebook